Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
GUSTAF AF GEIJERSTAM.
Så gick det till, att jag första gången kom att
göra närmare bekantskap med vår landsbefolknings
lif, och jag kan säga, att så mycket vet jag mig
aldrig på kort tid hafva lärt som under denna
sommar ensam i en svensk bondstuga. Hvad jag direkt
såg, lärde mig mycket nytt, men ensamheten gjorde
mig efter min dåvarande ståndpunkt klar öfver mig
själf, och öfver hvad jag ville.
Jag fann — om jag också ej då formulerade
det så noga — att hvad litteraturen då sträfvade
efter, lösandet af samhällsproblem, formulerandet
af samtidens sista ord i tidens frågor, allt detta,
hvilket dock som sträfvan hade min obetingade
sympati, det var ingenting för mig. Jag fann, att när
jag ville gå bondens tillvaro in på lifvet och forma
den om till dikt, då hade jag helt enkelt ingen
användning för de ståndpunkter, åsikter och teorier,
hvilka dittills så lifligt intresserat mig. Ju mera jag
vande mig att tänka ensam med mig själf, desto
tydligare förnam jag, att inom mig lefde ett annat
behof än det att lösa samhällets problem och
frågorna för dagen. I olikhet mot ett senare släkte fanns
det hos mig i denna känsla alls ingen ironi. Där
fanns endast en lugn och samlad förnimmelse af,
att min väg var en annan än mina dåvarande
litterära vänners, och när jag giorde mina första försök
att skildra bondelifvet, skedde det i medvetandet
om, att människan som individ trotsar alla teorier,
om man vill förstå henne djupast. Hon har ju
själf skapat teorierna och måste väl också därför
själf vara ett stycke förmer. Därför kände jag mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
