Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
ANNA WAHLENBERG.
De sistnämnda alstren af min penna voro i
min egen smak de mest lyckade. I dem tyckte jag
mig ha anslagit en ton, som kunde ha ett visst
berättigande att vinna gehör. Den gaf en slags
öfverlägsenhet och vikt åt mina ord, som jag antog skulle
verka duktigt och imponerande. Och hvad som
smickrade mig mer än något beröm var, då det en
eller annan gång hände att man gissade min
pseudonym dölja en manlig författare. Jag tog det
nästan som en kompetensförklaring till att vara med
i de skrifvandes leder.
Min första bok, som utkom 1882 på Sigfrid
Flodins förlag och utgjordes af dessa samlade
skisser kan jag likväl som sagdt icke nu tillmäta någon
vidare betydelse. Det var endast skriföfningar som
haft sin nytta för mig själf, såsom lämpliga att mjuka
upp handen och forma stilen. Och jag vågar icke
säga att jag framkommit med något som haft ett
djupare kändt, äkta och ursprungligt innehåll förrän
jag fyra år senare gaf ut min första roman »Små
själar».
Denna bok räknades af en del till den då
blomstrande indignationslitteraturen, hvilken upphöjde
kvinnan och nedsatte mannen. Men hur någon så
kunde bedöma den har alltid varit mig ofattligt.
Den skrefs tvärtom under harm och bedröfvelse
öfver den feghet ocli småaktighet, som så ofta
vidhänger den kvinnliga karaktären och öfver de
förhållanden, som äro orsaken därtill. Hvar och en,
som gjort sig besvär att läsa igenom den borde
också ovillkorligen ha sett att titeln åsyftar de kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
