Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
SELMA LAGERLÖF.
kens hem den onde själf satt i gungstolen och
vaggade, medan hustrun spelade. De kommo som
underliga sannsagor från granngården, där
skatorna förföljde husmodern, så att hon ej vågade gå
utom dörr, från kaptensbostället, där de voro så
fattiga, att allting måste lånas, och från den lilla
stugan nere vid kyrkan, där det bodde så många
unga och gamla flickor, som alla blefvo förälskade
i den vackre orgelbyggaren.
Ibland kommo de kära äfventyren än
handgripligare, så att säga, till gården. Gamla fattiga
officerare åkte fram till förstutrappan efter uråldriga
hästar i rangliga karrioler. De stannade kvar och
gästade i veckotal, och om kvällarna, då toddyn
hade satt mod i dem, började de berätta om den
tiden, då de dansade utan strumpor i skorna, för
att fötterna skulle synas små, då de brände sitt hår
och svärtade sina mustascher. En af dem skröt med
det äfventyret, då han sökte återföra en vacker flicka
till hennes fästman och blef jagad af vargar på
hemfärden, en annan hade varit med om julkalaset, då
en vredgad gäst slängde alla järparna i väggen,
därför att man inbillat honom, att det var kråkor,
en tredje hade sett gubben, som brukade sitta och
spela Beethoven vid ett träbord.
Men sagan kunde äfven uppenbara sin närvaro
på ett annat sätt. På vinden hängde ett gammalt
porträtt af en dam i pudradt hår, och då någon
gick förbi henne, måste han ju påminna sig, att det
föreställde den vackra grefvedottern, som hade älskat
sin brors unge informator och kommit för att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
