Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL LUNDEGÅRD.
177
leende och kallade oss »mina påkar». Hur han
förstod att intressera oss för sina ämnen! Vi läste
Cornelius Nepos och Ovidius; det var alls ingen
konst! Det var bara ett nöje. Också hade alla
landskroniter, som kommo till högre läroverk, rykte
för att vara styfva latinare.
Vid denna tid lär jag väl ha begått en
licen-tia poetica, som jag funnit bland gamla papper,
men som jag saknar mod att här reproducera. Det
var en hårresande Charad.
Jag konstaterar med tillfredsställelse, att intet
annat mänskligt öga än mitt eget någonsin skådat
detta rimmeri.
Den nästa poetiska utsväfning, som jag har
något minne af, blef däremot föremål för ett
smickrande erkännande af kritiken. Kritiken
representerades till yttermera visso af själfva rektor vid
Helsingborgs högre allmänna läroverk. Möjligen
har han ännu i förvar en gammal kriabok med en
fantasi öfver »Hvilka framtidsutsikter äro fästa vid
namnet Landskrona» och möjligen erinrar han sig
också pojken, som höll föredrag öfver det ämnet
i nedre sjunde på hösten 1877 — volontären vid
Luggude kompani af Kongl. Norra Skånska
Infanteri-regementet n:o 13 Lundegård.
Jag var 16 år, hade gjort rekryt- och
regementsmöte, skulle bli officer. En officer vid indelta
armén kunde på den tiden använda minst tio af årets
månader till skriftställeri (Braun) och hade en
uniform att ståta i för alla vackra flickor. (I
Engelholm skyldrade en husar vid högvakten af misstag
AVVr vi började. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
