Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPARF I TRANEDANS.
195
Det vore betydelsefullt nog all kunna finna ut,
hvad det är som bragt oss, bättre eller sämre
diktare, in på vår bana. Fantasigåfvan och behofvet
att begagna den finns väl hos alla människor,
idealiseringslusten äfven så, ty den sammanhänger med
hoppet och förskönar äfven det torftigaste och
gråaste stoff i allas minnen. Men hos det stora
flertalet nå de ingen vidare medveten utveckling. I sina
fantasibilder tro de sig syssla med idel verkligheter,
och kanske gömmer månget lefnadslopp, riktadt
endast på handgripliga fakta, lika mycket af dröm,
chimärer och längtan som den mest ovärldslige poets.
Utan fantasi handlas icke, ty motivet verkar ej
direkt på viljan annat än i de primitivaste
lifsyttringar, endast genom fantasien angå vi människor
hvarann, och angår världen oss. Men om det icke
är säregen inbillningskraft framför andras som
skapar poeter, så är det uteslängningen från handling
som lösgör denna kraft och låter den verka för sig
själf, och ju mer kompliceradt lifvet blir, desto flera
få begär efter ett större synfält och bättre
öfver-skådlighet, än deras platser bjuda dem, och ta sin
fristad i dikten, gammal och ny. De flesta, men
visst icke alltid de minsta begåfningarna, göra det
blott som emottagare och nöja sig att ge lif åt
andras ord — alla börja på det viset.
Beträffande mig själf minns jag mycket väl, hur
det fantastiska väfde sig in i mina tidigaste intryck
i de underligaste idéförbindelser — ju lägre ljuset
står, desto större och sällsammare bli skuggorna —
och skapade om dem, så att det nu är mig svårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
