Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPARF I TRANEDANS.
201
vet tämligen envist nekade mig. Någon bestämd
lifsåskådning och filosofi att knyta fast vid eller
estetik att ordna intrycken efter fann jag icke där,
det är icke engelsmännens starka sida, men kraftig
kost för fantasien och energisk formningsförmåga.
Den senare kunde ha verkat nedslående nog på en
nybegynnare, som själf förmådde så litet, men
ungdomen har i slika fall en viss förnöjsamhet, som
sedan försvinner, den kan glädja sig åt grönskan
hos hjärtbladen, lika enfaldigt ovala och små hos
alla växter, hur olika de än sedan må blifva. Och
när jag vintern efteråt började skrifva i sträck, mest
en dikt hvar kväll, var själfva nöjet i produktionen
så öfverväldigande, att det gaf glans äfven åt
resultatet. Men det mörknade emellertid omkring mig,
ungdomens kris tedde sig att bli mycket långvarig
och därigenom svårare än vanligt.
Det var motsatsen mellan ett uppdrifvet
fantasilif, mer och mer vant att äta på gulltallrik gudarnes
kost, och hvardagen som bjöd på allt torrare ben.
Det var också utvecklingens särskilda kynne, som
inverkade äfven på mig i min ensamhet.
Det var åttiotalet, realismens period.
Där hade jag i en stark tidsströmning
reaktionen mot just det litet vekliga och skygga,
världsfrämmande lif som jag förde. I alla tider ha de
tänkande vuxit upp med idealer och drömmar och
haft sin strid att genomgå, när de märkt, hur olika
världen var mot den bild, de format af den. Den
har varit mer eller mindre genomgripande, lättare
eller svårare, kanske mest beroende på, hur stor
När vi började. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
