Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
PER HALLSTRÖM.
eller att tiden då icke var så framskriden, förstod
jag heller ingenting af det imponerande i
arbetar-ringarnas och trusternas strider, den jättelika
brottningen mellan egoism och altruism, och dess stränga
och härdande uppfostran mot nya former för
egendom och arbete. För resten står dylikt oftast äfven
nu för mig insvept mera i undran och tvekan än
i hopp.
Nästan den enda bild, som står tydligt för mitt
öga från denna tid, är kvällarna före solnedgången,
utsikten från mitt fönster öfver fula bakgårdar med
himlens tornade och väldiga moln i detta de
våldsamma stormarnas luftstreck. De hvita och
gul-skuggade massorna växlade gestalt, allt som
fantasien ville det, det var mitt bästa sällskap och
tidsfördrif, och det som angick mig mest af allt det
skiftande och främmande.
Jag lefde nästan fullkomligt isolerad, och det
gick månader utan att jag bytte en tanke med
någon. En dylik hård kur behöfver icke vara onyttig,
och kanske hade äfven denna sitt goda med sig.
Min tröst och mitt sällskap hade jag för resten i
litteraturen. Jag började läsa och beundra Carlyle
och ägna dyrkan åt Goethe, och skymtade vägar
ut ur trycket, som ännu icke på långt när ligga
klara för mig,
Jag skref också själf på mina söndagar och
kvällar, men mest bara för att andas ut och fly
från verkligheten. Det blef spridda och nyckfulla
ting, liksom skyarna, jag såg på, och till klarhet
hjälpte de mig icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
