Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SPARF I TRANEDANS.
211
vändt mig bort från världen och så hade jag aldrig
fått något grepp pä den, min röst angick den inte.
Hvad skulle jag nu göra? — Det tog lång tid att
binda samman allt det spridda och utveckla något
värdefullt och färdigt ur mina ansatser, det var
knappt troligt, att humöret höll ut därmed utan
uppmuntran alls.
En sak hade jag dock vunnit under mitt
tillsynes planlösa kringirrande i praktikens och
böckernas värld. Jag var icke längre det barn som
börjat, och jag hade sett en del af lifvet. Vilsen
som jag ständigt känt mig, hade jag med den
lifligaste sympati anat mig in i alla deras hjärtan, hvilka
jag skymtat här och där som bortkomna väsen på
kant med tillvaron. Jag drömde mig in i deras lif
och formade ut dem för mig i små nyckfulla
skisser, kärft leende och kärft känslofulla och
vårdslösa nog i sin trotsigt förtrytsamma stämning, men
icke utan en smula tankfull humor och här och
där litet glitter af tillbakaträngd lyrik. Jag skref
dem till tidsfördrif, efter jag en gång kommit in på
spåret, men de tillfredsställde mig icke och jag
omväxlade med flykter in i en vackrare värld, där
jag andades ut friare, och som småningom tog
prosans form, äfven den, och blef till
»Purpur»no-vellerna.
När verklighetsskisserna blifvit till en liten bok>
fick jag efter en del svårigheter ut den och blef
mycket Öfverraskad att finna, att jag med den slog
igenom. Jag hade, utan att söka den, funnit en
något ny ton, fått en litterär fysionomi i silhuett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
