Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”extension och progression”. Andra uttryck
söker han finna. Så säger han: ”Sträva blott efter
den högre permanenta reflexionen
och därmed åtföljande stämning.” (Här tänker
han kanske på en lägre grad av samma stadium).
Och han fortsätter: ”O, att jag så föga kan
dröja i höjderna!” Då de vetenskapliga
uttrycksmedlen svika honom, tyr han till de rena
poetiska bilderna. De äro mera svävande, men
kunna bättre ge aningar om själva kärnan i ett
sådant tillstånd. Så t. ex.: ”En gång riktigt
vindstilla inom mig.” En annan gång:
”Sedan gick jag till det tysta landet. Där var jag
ännu en gång riktigt innerligt samman med
henne.”
Antagligen har väderleken också inverkat på
Novalis’ känsliga organism. Åtminstone står det
här flera gånger anmärkningar om "klar
himmel” o. s. v. En gång berättar han om ett
åskväder — "sedan klarnade himlen — och jag
gick ut att spatsera — plockade blommor
—-strödde dem på graven — var innerligt samman
med henne — mycket lycklig, mycket lugn”. En
annan gång, också efter ett åskväder, var han
nere vid graven. De följande anteckningarna äro
synnerligen viktiga och karakteristiska. "Där var
jag obeskrivligt glad. Uppblixtrande ögonblick av
entusiasm. Graven blåste jag som stoft framför,
mig. Århundraden voro som ögonblick. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>