Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rökskyn från himmelen och
elden ha rövat kronorna.
Men nu sitter jag under moln (av vilka
alla skänka ro), under
väl utformade ekar på
denna rådjursslätt, och främmande
synas mig och utdöda
de saligas andar.
Kanske det ändå under den otympliga ytan
kan finnas en reminiscens av en äkta känsla?
Även denna dikt liksom den förra innehåller
två element, som Hölderlins hjälplösa
konstnärshand inte kunnat sammansmälta: tingens storhet
och storheten i deras förgänglighet å den ena
sidan och själens ödsliga övergivenhet i
samband med naturens lugn å den andra. Den
skolade diktningens konst ligger kanske just i det
att kunna tolka komplicerade känslor. Den
oskolade kan inte sammanväva dem, den uppradar
i stället troskyldigt känslorna bredvid varandra,
utan övergång, skenbart utan sammanhang. Så
i folkvisan, som just har sin charm i denna
oförmedlade övergång från ett motiv till ett
annat. Hölderlin hade återgått till detta naiva
stadium, den kombinerande förmågan hade gått
förlorad för honom. Så må även denna dikt
vara rättfärdigad, den har utgått från en
sensation och en sann känsla, och i all konstnärlig
produktion är det huvudsaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
