Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur stilla är det vid din muromhägnad,
där fruktträd spänna ut sitt valv av blad.
I höst stå träden svarta, utan fägnad,
men frukter lysa mogna, rad vid rad.
Någon avslutad helhet bildar ingen av dessa
flerstrofiga dikter. Det är bara något, som
rinner och rinner och småningom sinar ut, det är
bara bilder, som dra förbi oss — de hade
kunnat fortsättas ut i det tröttande. Det tillfälliga
sätter en nästan ängslig prägel på allt detta
virrvarr.
Mestadels är det dock blott helt korta rader,
han upptecknar. Ett flyktigt minne, en flyktig
tanke, som han lättare kan hålla fast inom
omfånget av ett litet epigram. Rörande i sin
enkelhet är följande fragment:
Så mycket glädjefullt i världen har jag njutit,
min ungdoms fröjd har länge, länge sen förflutit.
April och maj och juli må sig smycka,
jag är ett intet nu, jag lever utan lycka.
En annan gång skriver han helt tillfälligt
utan några som helst uppstyltade åthävor:
Ack, livets linjer irrande förgrenas,
som bergen äro och som vägar bliva.
Vad här vi sökt, kan där en gud oss giva,
då harmoni med evig ro förenas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
