Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessförinnan utkom en interimsbok: ”To
novelletter”. Det är två utsökt fina
jagberättelser: ”Liv” och ”Sletten”. I den första visar sig
Obstfelder som den smekande, innerligt väna
natur han alltid var. Denna dödssjuka isländska
flicka med det paradoxala namnet ”Liv” har
fört en fattig, ensam tillvaro med ensamma
drömmar. Men så får den ett nytt innehåll, när
han kommer och ger henne sin varmaste
omvårdnad och drömmer drömmar samman med
henne.
— Tror du at sneen er smeltet hjemme i dine
fjelde nu?
— Hvis sneen er töet i dit land, tör den nok også
snart på Island.
— Drömmer du, Liv?
— Ja.
— Hvad drömmer du?
— Jeg drömmer, at Island flytter sig i havet en
tomme hver nat. Og lidt efter lidt smelter isen på
nordsiden. Om et par tusen år er kysterne blit varme,
som om det var i Sy dhavet de dykked sig. I stedet for
renblomster er der klynger af röde og violette
klok-ker på höje, stolte stängler, og det vimler af fugle
og insekter, der blinker som sölv og guld. Stenurene
og isblokkene er borte, og der er tykke, uldne Skove,
som klär gårdene inde og holder vinden og frosten ude.
I denna novellett är det smärtan, som är mest
framträdande, törn taggarna på rosenbusken.
Men den andra är bara lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
