Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösgör sig, och så ser jag in i ett mörker, där
kaos’ egna smeder arbeta. Efter hand hör jag
också ett brus, som liksom kommer närmare,
ett dån av avlägsna vattenfall, men man vet
ändå säkert, att det är något som aldrig når
en, vattnet kommer bara att brusa förbi —
förbi mellan de underjordiska klyftorna.
Vattnet översvämmar aldrig här, det myllrar i lika
evigt flöde» Här i underjorden. Ty det tycks
mig som om jag vandrade fram på en
Dante-vandring inte genom något fientligt helvete,
utan genom ett rum fyllt av glömska och frid.
Det är två floder här. Här närmast, därnere,
Styx med det svarta vattnet, den mörka floden,
som avgränsar rikena. Därbakom, därinne i
dunklet sjunger Eurydike.
Men det finns en annan flod, man finner
den senare, den rinner betänksamt i ljusare
höjder. Och den är floden med det blå vattnet,
Lethe, glömskans flod. Att ha suttit vid
flodbrädden och sett det blå vattnet skifta i ljusare
färger, bli vin färgat som turkosen, när man
sänkte sin hand ner där, när man lyfte upp den
och drack ur den, handen välvd som en skål!
Bakom Lethe växa höga ekar. Det är ett
underligt ljus där över landskapet. Det är inte riktigt
månsken, men det är ett sådant ljus, som det
skulle vara, ifall vita skepnader varit här,
vackra vålnader som det lyste ifrån. Och här finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
