Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad jag skrivit och läst synes mig mycket
obetydligt. Han skrev heller inte mer.
Dante hade också en sådan ”underbar syn”.
Och även han tar sig för att göra löftet ”att
inte vidare sjunga”. Man han tillägger, ”förrän
jag kan bliva i stånd att sjunga värdigare
sånger”. Han har utvecklats, blomman har
slagit ut i mystikens rena ljus, rosen har fått
sin doft i det renaste landet och har vattnats
av evighetens vatten. Liksom Thomas skulle han
komma över förståndslandets alltför öde vidder
till solrymderna.
Men skillnaden med Thomas är dock
uppenbar. Thomas går, med ett leende på läpparna,
och hans syn är förtagen för oss. Dante går —
genom Inferno, Purgatorio och Paradiso — och
återvänder till oss. Det är ju en stor skillnad
på ålder: för Thomas sker detta vid den
yttersta ålderdomen, för Dante ”nel mezzo del
cam-min di nostra vita”. Ändock ville jag här gärna
införa en annan drivkraft — viljan: Dante
var ju också viljemänniskan, som kunde hålla
trådarna i sin hand, som kunde ”återvända”. Så
var han en trefaldigt utvecklad och i det
avseendet fullbordad människa, om också inom
denna natur var mycket — icke att tillägga,
men — att rena.
Han står över Thomas, ty han kom längre.
Och fastän man inte gärna vill göra jämföran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
