Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande ställen i dikten får hon verkligt personlig
gestalt — i andra Infernosången, nar hon
uppträder som den väckande räddaren, och i det
jordiska paradiset, när hon möter Dante efter
vandringen uppför Reningsberget. Och ändå är
det Beatrice som hela tiden skymtar fram,
dikten hade inte fått någon mening, om hon inte
funnits. Vergilius däremot har ingenting att göra
i Paradiso, han har redan gjort sin plikt, hans
värv var viktigt men icke av den högre art, att
det hade beröring med själva renhetstillståndet.
"Nu skulle vi se under det högres synvinkel.
”Det högre” är det som är befriat, det rena
själv. Vandraren har inom sig möjligheten
till renhet. Men han måste befria sig från
det som tynger, det lägre, för att renheten skall
bli uppenbar. Därtill behöves kunskap om
vad som är lägre och vilj eansträngning
för att lyfta detta från sig. Det är ”bittra
erfarenheter”, som är Infernos rike. Inferno är
alltså icke-jagets eget land, om vi skulle använda
filosofisk terminologi. Intigheten måste
grundligt kännas. Dante har så mycket ömhet och
ömkan till att börja med inför allt detta, det
svider naturligtvis värst i begynnelsen. Klarare
blir det senare: ”du sen ej skall behöva spörja
mer”, säger Vergilius, när han i elfte sången
beskriver kretsarna. Alltmer insikt följer ju, hela
det storartade systemet går upp för honom. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
