■I må f I 2 Den däruppe sitter Skådar han med afund, Tror ur åmar Törsten släcka. Där hvirfla hans tankar Som vipan kring hafskullen: Nu klättrar han uppåt Med klor och tänder. Rasande han spjärnar Öfver remnor och branter, Mellan tukthus till vänster Och tokhus till höger. Jord, luft, eld, vatten Han vinner till slafvar, Allt räknar, allt kufvar, Ett blott glömmer. Bygd ser jag hägra Med herrlig planta, Plantad och ansad Af evig hand: Svalboklädda stugor, Stockrosbeklängda; Solögda barn Bland buxbomsrutor. t I r