29 Yngling till krogen Omogen lockas, Vill med glädjens rosor Glammande sig kransa. Men glädjens ros Byts i glömskans vallmo, Byts i bedöfnings Bolmörtsblomma. Den uppfostrans värn Som skall värja din son, År mot eldstorm en mur Af mogen halm. Likt skälfvande kroppen Hans själ snart raglar, Villsam på gränsen Mellan vett och vanvett. Nedåt afgrundstrappan 1 yrsel han vandrar, Svarta djupet ser Och stannar rysande. Men vilja ej finner han Att vända om; Raglar åter ned, Ett ögonblick vaknar.