Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationernas behov av växt och förändring. Det
var den stela konservatismens fredsideal, det var
dödens och stillaståendets ideal. Det var ett ideal
utan inneboende skapande livskraft.
Under perioden 1815—1914 såg mänskligheten
sådana oerhörda rörelser som de nationella, sociala,
industriella och koloniala omforma världen kanske
djupare, än någon annan historisk epok varit vittne
till — och under hela denna tid stod fredstanken
balanserande och vacklande, oförmögen att följa, på
vågens mittpunkt. Mänskligheten kände redan,
starkt, men dunkelt, att i krigen låg något
förgånget, något överlevat, men den såg ännu inte
medlet att komma från detta mångtusenåriga arv.
Förklaringen var den till sin innebörd tragiska,
att detta stora sekel var slutakten i jordklotets
världspolitiska organisation och endast prologen till
dess världsekonomiska. Mänskligheten hade blicken
full av de pressande politiska problemen, ojämnheten
i ekonomisk utveckling staterna emellan skymde
än mer helhetsbilden, och inför världsimperialismens
stigande dåtida hot om väldiga katastrofer samlade
sig alltjämt 1800-tals-folkens tankar bara kring
den negativa idén: inga krig, inga krig mer!
Mänskligheten, strävande att mota
världsimperialismens faror, tog återigen alltsedan mitten av
1800-talet sin tillflykt till gamla recept, kongresser och
konferenser, barnbarn till den döda Wienkongressen;
i händerna på världspolitici lades alltjämt som vid
1800-talets början mänsklighetens öden, fredens
öden, och institutioner som Haagkonferenserna,
fredspolitici som Asquith, Grey, Wilson stodo i
grund och botten alltjämt på den gamla negativa
fredstankens grund. Freden hade ännu inte anats
till sin rätta dynamiska innebörd, sitt konstruktiva
väsen. Världen var inte färdig än.
Det var, därför att denna fredstanke, de mätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
