Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma tanke uttrycktes i det av Europa
civiliserade Amerika av president Wilson med orden:
»Det måste i Europa uppstå icke en maktbalans,
men en maktgemenskap, icke organiserad rivalitet,
men organiserad fred.»
Och redan den 9 november 1916 hörde världen
till sin förvåning från krigslandet par préférence,
Tyskland, dessa ord av dess rikskansler,
Bethmann-Hollweg:
»Det första villkoret för utvecklingen av
internationella förbindelser måste bli upphörandet av
allianser. Tyskland är redo att när som helst
ansluta sig till ett nationernas förbund, ja, att
ställa sig i spetsen för ett sådant förbund, som
vill tygla var och en, som hotar freden.»
Och alltifrån dessa dagar ökades i alla
världens länder och stater detta krav på en
nyorganiserad värld.
Man insåg, hur efterbliven 1800-talets
fredstanke varit, man insåg, att, om mänskligheten ville
ha fred, fick den inte bara lämna världen, som
den var, utan gripa sig an med att utarbeta ett
detaljerat system, en världsorganisation,
motsvarande den, som medeltiden haft, men baserad på
den nya, större värld, som tack vare den
världspolitiska imperalismen under seklens gång skapats.
Världspolitiken hade fyllt sin historiska roll, den
hade utbrett Europas idéer och
organisationsförmåga över jordklotet. Världsekonomiens
konstruktiva uppgift vidtog nu. Kriget hade tjänat ut,
freden skulle börja sin gärning, och dess första
framträdande inför världen skedde i och med
mänsklighetens krav på ett Nationernas förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
