Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Trönö till Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ensam på sitt rum. Då det en gång inträffade, att han på
ett bröllop i Hudiksvall nödgades av värdfolkets
enträgenhet att deltaga i måltiden, stodo, förtäljes det,
norralingarna runt omkring och »glåmade» häpna på
sin kyrkoherde; de hade aldrig sett honom äta förr.
Denna hans egenhet, som för övrigt har en exakt
motsvarighet i en disciplin, som övats av egyptiska munkar
och muhammedanska helgon, torde dock snarare lia sin
orsak i en asketisk tendens, en strävan att hålla det
tim-ligas låga krav i lagom ringaktning och på undanskymd
plats. På söndagarna fastade han helt och hållet eller
förtärde på sin höjd några sockerbitar, som han stoppat
i fickan. Hans försvar för denna fasta lydde: Svulten
hund jagar bäst.
över huvud taget övade han livet igenom en viss
själv-späkning. Hans vilja var en otämd naturkraft. Men
om lians omgivning ofta fick känna dess våldsamma
tryck, riktade han den icke mindre hänsynslöst mot sig
själv. Jaget skulle regeras med hårda tyglar, lära sig
att försaka alla anspråk på bekvämlighet och vila och
tuktas hårt för sina förseelser. En gång hade han vid ett
besök glömt sin käpp. Han gick två mil för att hämta
den och förklarade: »Jag skall lära Jonas att vara
glömsk.»
Om hans originalitet gå många historier, mer eller
mindre sannolika. Visste han om sina egenheter, låg det
kanske en viss avsikt i hans besynnerliga framträdande?
Det är möjligt, att han brukade dem som profeterna sina
symboliska handlingar för att väcka uppmärksamhet
för sin förkunnelse eller att han älskade att framträda
som en Guds narr för att kväsa köttets övermod.
Skarpare iakttagelse visar nästan alltid, att originalen sällan
äro fullt så omedvetna och så fria från hänsyn till
omgivningen, som deras beteende ger vid handen. I själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
