Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
tion, som rymmer så många mästerverk och där även
bland mindre betydande ting få sidor finnas, där icke
ingivelsen blixtrar fram på någon punkt och där även
det mest omedgörliga stoff präglas av den Söderblomska
stilens friska ursprunglighet. I denna blygsamma kria
söker man emellertid ännu förgäves hans personliga
egenart. Tjugotvååringen har ännu icke funnit sig själv
eller, rättare sagt, ännu icke vågat vara sig själv. Ty
möjligheter finnas, det visa hans dagboksanteckningar och
brev. Ären mellan 1890 och 1893 ha tydligen haft
avgörande betydelse. Resorna och den framskjutna platsen
inom studentlivet ha stärkt han självförtroende, och
vikliga inre avgörelser ha bragt hans personlighet till
mognad. I Lutherboken från 1893 finna vi för första gången
Nathan Söderbloms omisskänneliga personliga stil.
Redan i det berömda Skoklostertalet fyra år senare är den
utbildad till fullt mästerskap.
En enda punkt röjer hans egenart. Vid slutet av den
konventionella teckningen av den fromme missionären
frågar han plötsligt: »Var Ansgar en stor man? En
storhet kan aldrig frånkännas honom, den sedliga storhet,
som ligger i ett rent, fromt, gudahängivet liv. Men ägde
han den ursprunglighet, den omfattning i tankar, den
konsekvens i utförandet, som kännetecknar en stor ande?
Ägde han genialitet? Var han icke fastmer med all sin
fromhet en underordnad personlighet?» Svaret blir, att
den som fattat en så stor tanke som Nordens kristnande
och utför den så beslutsamt och klarsynt, »en sådan man
kan ej frånkännas platsen bland kyrkans yppersta». Det
är icke svaret som är märkligt, det är frågan.
För dåtida uppfattning, som ju omisstänksamt
skildrade den medeltida asketen och visionären som en
pietistisk mönsterkristen, är frågan huruvida den fromme
mannen också var ett geni ovidkommande eller direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>