- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
91

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91

tårar rullade som klara pärlor utför Moodys barkade
kinder. Sådan är sången om de nittionio.»

Det var en långfredagsgudstjänst i Trefaldighetskyrkan
i Uppsala, jag vill minnas år 1909. Professor Söderblom
predikade. Eller rättare sagt: han predikade icke. Han
yttrade endast till en början helt stilla några ord om att
en dag sådan som denna talade den evangeliska
berättelsen bäst för sig själv. Så upplästes femte akten av Kristi
pinas historia. Till slut läste han »Det var nittionio»,
läste den så, som endast han kunde. Jag har aldrig hört
en uppbyggligare långfredagspredikan.

Vid sitt Amerikabesök år 1923 skulle ärkebiskopen tala
vid den stora mottagningsbanketten i hotell Astor.
Radioapparaten stod framför hans plats vid festbordet. Under
talet sjöng han »The ninety nine», alla verserna. Det
var ett äkta Söderblomskt infall. Säkert hajade
åtskilliga i den stora salen till, och inånga funno kanske
tilltaget mindre lyckat. Men han vann sitt mål. Sannolikt
glömde ingen av festdeltagarna sången om de nittionio.
Och icke heller talet och talaren.

Han hade dragit ut på sin långa resa, fylld av
äventyrshåg och högt spända förväntningar. Verkligheten
blev säkert ingen besvikelse. Vad han såg och upplevde
har helt fångat hans intresse och satt djupa spår i hans
framtidsutveckling. Mötet med liktänkande verkar
alltid eggelse och livsstegring. Men kraften och väckelsen
från den främmande personligheten bli starkare ju mer
den inre samhörigheten motsvaras av olikhet i väsen och
egenart. Vänligt, karaktärslöst medhåll stimulerar ocli
lyfter oss icke så som den upplevda inre enheten med
den, vars självständighet vi måste respektera. Därför
kan ett internationellt möte bli en så ojämförlig
upplevelse. Genom skilda tungor talar anden med
pingstväckelsens kraft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free