Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Studentåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Men ett långt livs övning och iakttagelse av den
invärtes människans liv hade givit åt Rudins väsen en stilla
samling, en lyftning över det jordiska, som aldrig
förfelade sin verkan på de unga. Han var under dessa år
mången gång den betryckta teologiens pièce de resistance.
När argumenten tröto, kunde nian visa på hans
personlighet. Hans djupa, för alla förnimbara andlighet, var
en levande vederläggning av den lära, som förnekade det
andligas verklighet. I de heta religionsdebatterna kunde
ibland hans blotta närvaro och hans blida,
vördnadsbjudande uppsyn komma fritänkarynglingarna att rodna och
stamma.
Liksom alla de unga av sin generation hyste
Söderblom vördnad och beundran för Rudin. Men han var
icke blind för hans svagheter. Han beklagade att Rudin
saknade verkliga vetenskapliga intressen. Rudin
betraktade sin ställning i fakulteten icke som forskarens. Han
satt där för att bevaka fromhetens, den sanna, äkta trons
intressen. Därtill kom, att han var alltför upptagen av
sin mångsidiga själavård.
Det är väl också möjligt, att de unga, i synnerhet de,
vilkas sinnen bibelkritikens och ritschlianismens
villoläror försatt i tyst eller öppen revolt, kände den höga
andliga spänningen kring Waldemar Rudin något kvav
och tryckande. Man förstår, att de kunde komma att
längta efter friskare vindar, efter rättfram naturlighet
och oskrädda ord. En gång diskuterades vid en av
Rudins mottagningar, tydligen på värdens initiativ, den
intrikata frågan: Genom vilket tecken ger Gud en ung
man till känna, vilken kvinna som är hans utkorade?
En av de unga oppositionsmännen stack djärvt in med
frågan: »Ger Gud något annat tecken än kärleken?»
Frågan väckte Rudins synnerliga misshag. Förmodligen
ansåg han den på något sätt smaka naturalism, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
