- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
184

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

Icke underligt, att en av gestalterna på tavlan bär Nathan
Söderbloms drag.

Konstnärslivets kamp och försakelse kan ofta fostra
en heroism, som knappast odlas i tryggare och
bekvämare levnadsvillkor. Söderblom glömde aldrig den
stund, då en av Eldhs beundrare, en enkel arbetare, som
gick och drömde om en framtid som konstnär, en dag
steg in till honom, lade sin ärvda guldklocka på bordet
och yttrade: »Sälj den och hjälp Eldh med pengarna.
Jag blir ändå aldrig annat än en hantverkare.» Sade
och gick för att framgent försörja sig som vanlig
kroppsarbetare.

Men även utanför konstnärernas krets träffar han
människor, som icke passa i konventionella indelningar och
icke kunna dömas efter hemmagjord måttstock,
personligheter som vidga hans blick för det mänskligas
mot-sägelsefyllda rikedom. Särskilt ofta nämnes i brev och
uttalanden från de första åren Alfred Nobels namn. Det
är icke blott den omständigheten, att den originelle och
ömtåligt självständige mannen även var den mest
varmhjärtade givare och hjälpare, när man förstod att ta
honom på det rätta sättet, som gjorde hans bekantskap så
värdefull för den svenske pastorn. Det är som
människa han väcker hans intresse. Vid hans bortgång skriver
han till Göransson: »Alfred Nobel var en av de
märkligaste personer jag råkat. Han var ett snille med
skapande förmåga i sin behandling av materien. Vad som
egentligen intresserade mig hos honom, var hans djupa
fromhet samtidig med en ömtålig misstänksamhet mot
allt yttre maktbegär, som gör sig gällande i religionens
och kyrkans namn. Han gällde här för prästhatare och
gudsförnekare. Jag kom på ett egendomligt sätt i
beröring med honom och vann hans förtroende. Då fick
jag bakom den gamle enslingens skeptiska och negativa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free