Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från Uppsala till Leipzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
gäster, och efter middagen hade han inbjudit en mängd
studenter, vilka han unnade få se och möjligen tala vid de
främmande. Som den yngste och mest bortkomne i
sällskapet fick jag aldrig riktigt klart för mig, vilka
celebriteterna voro, men jag minns professorn i frack med röda
bandet i knapphålet talande utländska med märklig
elegans. Vi stodo packade i de små rummen, där behändiga
studentskor kilade omkring med té och förfriskningar.
Att det gick! Att det fanns sådant hjärterum! Och att
det fanns yttre möjligheter med de trånga villkor, som
en dåtida professorslön beredde!
Jag kan förstå v. Hügels glädje över att ha fått träffa
d:r Söderblom »tre gånger bien à l’aise». Några få
enskilda samtal med professorn därute blevo milstenar på
vägen, avgörelsens ögonblick och uppmuntran, som
räckte för år. Jag minns en gång, då jag kallats dit ut
för ett samtal om studierna. Jag blev bjuden kvar till
middag. Jag skäms ännu, när jag tänker på att det
sannolikt var enda möjligheten för professorn att få en
matbit — jag hade naturligtvis inte vett att gå. Men vem
kunde slita sig från Nathan Söderblom, då han själv var
i form och fyrverkeriet spelade för fullt. Då vi trädde
in i matsalen, sutto barnen där i långa rader och
dessutom hans mor och syster. Med en gest mot bordet
yttrade han: »Du ser, att jag håller stor middag 365 dagar
på året.» Jag minns en annan gång, då han framlade
för mig hela planen till arbetet om Gudstrons uppkomst.
Aldrig kan jag glömma den livlighet och hänförelse, med
vilken han utvecklade sina idéer. Från den stunden och
från många senare samtal har jag en bestämd
uppfattning av hans förhållande till vetenskapen. Jag vet, att
han betraktade sin kallelse som kyrkoman och ekumen
som den av Gud givna och att han icke blott satte in hela
sin starka vilja och sin som det tycktes obegränsade ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
