Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stiftsherde och rikets ärkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260-
behöva just ett altarskåp. Skänk det till dem.» På
framställningen följer eftertanke och mulen tystnad. Men
efteråt rådslår man: »Ska vi presenta Närlingarne skåpe’?
Nehej!» Skåpet kom upp på altaret.
Vid den högtidliga mässan följande dag träder
ärkebiskopen inför församlingen. Han åtföljes ofta av någon
främling, i grann kåpa eller kavaj efter
omständigheterna. Främlingen talar på obegriplig svenska några
ord till menigheten eller läser kanske en bön på grekiska.
Men visitators förhör och tal och visitationsstämma blir
fest och högtid i fortsatt crescendo. Vid stämman kan
det hända, att han allvarligen tar itu med rådande
sociala missförhållanden, även när han riskerar att stöta
mäktiga privata intressen för huvudet. Det har hänt,
att han vid dylika tillfällen med pastoral myndighet
apostroferat enskilda personer, vilket väckt respekt och
rensat luften.
Vid den högtidliga middagen gör han däremot ofta
prästfrun förtvivlad. Så kort tid som möjligt skall
anslås till denna förrättning, som annars svensk
landsbygd betraktar som varje högtids naturliga höjdpunkt.
Efter de fyra timmarna i kyrkan ville han ytterligare
hinna med en aftongudstjänst i någon annexkyrka eller
gemensam kvällsbön och nattvardsgång. Men då han
gav sig tid, lät han i sina tal hela sitt soliga lynne och sin
outtömliga ingivelse spela. Ingen, som burit någon del
av dagens ansvar och möda, från pastor till
kyrkovak-tare och tjänande systrar, glömdes. Då han kom till
kyrkvärdarna — i de allra flesta Upplandssocknar utses
till denna hederspost socknens båda mest ansedda och
framstående män — brukade han sällan underlåta att
förklara: »Det finns inga, som jag så högaktar och
värderar som kyrkvärdar och nämndemän, säkert därför
att jag inte själv kan bli någotdera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
