- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
285

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. För kristen gemenskap och folkens fred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

285-

iir den heliga formelns väktare inom kristenheten. Men
i dag hade en händelse av utomordentlig betydelse
inträffat. Han hade själv vid gudstjänsten i Uppsala
domkyrka fått läsa den nicenska trosbekännelsen på dess
grundspråk. Därmed hade hans tvivel helt och hållet
försvunnit.

Hurudan var ban i övrigt, denne vitskäggige apostel
med de kloka, goda ögonen? Var han själv personligen
och den kyrka ban representerade verkligen värd den
uppmärksamhet, som visades honom vid mötet?

Om något av en historikers entusiasm för åldrig,
vördnadsbjudande tradition, hans fröjd åt klangen från
gamla minnesrika namn, givit även en fantasins spänning
åt den tunga mödan och ansvaret för konferensens
ledning, vad ont däri? Säkert är att det var icke politik
eller svärmisk kyrklig romantik, som gjorde att Photios
för Söderblom framstod som den nya ekumeniska
rörelsens Simeon, vars välsignelse blev mötets stora
framtidslöfte. Då den gamle predikade från altaret i Klara kyrka,
vände han sig om och såg Kristusbilden, och i ett
ögonblick av överjordisk hänryckning talade han om
Frälsarens kärlek: »Det finnes endast ett språk: Jesu kärlek.
Det finnes endast en gärning: Jesu kärlek.» Söderblom
såg Johannesgestalten. För hans blick trädde de
släkten, som först lyssnat till den kristna förkunnelsen och
Andens första vittnen, de som skådat Frälsaren med sina
ögon och vidrört honom med sina händer; den levande
kontakten var sluten, och han förnam i sin ande den
djupa strömmen från den första kyrkans liv i Kristi tro
och kärlek. Han såg vittnenas skara. Vi minnas hans
stämmas klang, då han sjöng: »För alla helgon». Det var
en sida av den tro, som bar det ekumeniska mötet i
Stockholm 1925.

Det är icke alla givet att förstå och känna som han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free