Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. För kristen gemenskap och folkens fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288-
också från kyrka i il 1 kyrka och där mycket gives och
mottages, som ord icke kunna uttrycka, men som i
handling och livets utgestaltning blir skapande impulser.
Verkets framtida betydelse beror framför allt på vilka
personligheter som i fortsättningen få den internationella
representationen om hand. Det ekumeniska rådets
myndighet kommer icke att bero blott på de fullmakter, med
vilka det utrustas av vederbörande kyrkosamfund, utan
på de andliga och personliga resurserna hos dess
bisittare.
Själv var han ett levande band mellan Europas folk
och kyrkor, en andens budbärare, som blev hörd och
förstådd överallt och genom vilken människor från skilda
världar uppläto sitt hjärta för varandra. Hans stora
tanke: fred och samförstånd, svarade mot den längtan,
som växt sig så stark i efterkrigsårens splittrade värld,
och dock förefaller det omöjligt att avgöra, om det var
hans idéer, som fäste världens uppmärksamhet på hans
person, eller om det icke snarare var den gåtfulla
makten hos denna märkliga personlighet, som förde den
ekumeniska tanken till seger. Han vann snart nog en
erkänd ställning som en av protestantismens ledande
personligheter, och hans namn blev till sist ett av de få stora,
som världen känner. De nordiska länderna räknade
honom som sin egen. Betecknande är en enkel mans
ord till biskop Berggrav, då det talades om Nathan
Söderbloms efterträdare: »Behöver ärkebiskopen nödvändigt
vara svensk?» Hela Norden hade ju haft andel i honom.
De nya baltiska staterna räknade sig halvt om halvt som
en del av hans kyrkoprovins. I Lettland hade han redan
1922 invigt både den lettiska och den tyska kyrkans
biskop, och i svåra inre slitningar hade man upprepade
gånger påkallat hans råd och medling.
Biskopsinvigningar förrättade han även i Estland och
Tjeckoslovakien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
