- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
16

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

saftigt och manshögt. Några av flickorna gingo med
mig över ängen, och vi klättrade uppför kullen där
bakom och plockade bär och rötter som smakade
syrligt och voro goda att äta. Och i bärmarken
träffade vi på en stor björn som gick där och åt kväll,
och han sade ’Uff!’ och sprang sin väg lika rädd
som vi. Och lägret sedan och lägerröken och lukten
av det kokande jaktbytet. Det var härligt. Äntligen
hade jag kommit med bland nattens barn, och jag
visste att det var dit jag hörde. För första gången
i mitt liv, tyckte jag, gick jag lycklig och lade mig
den kvällen, och under en flik av tältduken tittade
jag ut på stjärnhimlen, som skars av svart av en
väldig bergstopp, och lyssnade efter nattens ljud och
visste att likadant skulle det bli dagen därpå och
alltid, alltid, ty jag ämnade inte vända tillbaka. Och
jag vände aldrig tillbaka.

»Romantik! Det fick jag följande dag. Vi måste
fara över en bred havsvik —- minst tolv, femton miles,
och det började blåsa då vi voro midt på. Den kvällen
vräktes jag och en varghund i land, och jag var den
enda som var vid liv.»

»Tänk er själva», avbröt Trefethan sig. »Kanoten
blev vrak och sjönk, och alla blevo ihjälslagna mot
klipporna utom hon. Hon vadade i land, hakande sig
fast vid en hunds svans, undgick klippgrunden och
hamnade på en liten sandstrand, den enda som fanns
på långa sträckor.

»Lyckligtvis var det fastlandet», sade hon. »Så att
jag gav mig i väg genom skogar och över berg och
rakt fram alltjämt. Jag tyckte att jag sökte efter
något och visste att jag skulle finna det. Jag var inte

16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nattenbarn/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free