Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ah, det glömde jag! Kom med.»
Hustrun tog hans hand och ledde honom genom
den lilla dörren som ledde in till hennes trånga hytt.
Alltjämt hållande hans hand fiskade hon på bottnen
av en hattask och tog upp en halvbutelj champagne.
»Då är dinern komplett!» utbrast han.
»Vänta.»
Hon fiskade på nytt och metade upp en
whiskyflaska med silverhylsa. Hon höll upp den mot dagern
från ventilen och visade att det fanns kvar ungefär
en fjärdedel av det ursprungliga innehållet.
»Jag har sparat på den i flera veckor», förklarade
hon. »Och det räcker nog åt dig och kapten Dettmar.»
»Två väldigt små groggar», klagade Duncan.
»Det skulle ha räckt till mera, men jag gav Lorenzo
en klunk då han var sjuk.»
»Du kunde ha givit honom rom», brummade Duncan
i skämtsam ton.
»Den otäcka smörjan! Åt en sjuk! Var inte snål,
Boyd. Och jag är glad åt att det inte finns mera,
för kapten Dettmars skull. Han blir alltid så retlig
då han får något att dricka. — Och så besättningens
middag. Sodaskorpor, cakes, konfekt...»
»Kraftig föda, det må jag säga.»
»Tyst du. Ris och curry, jams, taro, makrill
naturligtvis, en stor tårta som Toyama håller på att grädda,
spädgris...»
»Nej, hör nu...» protesterade han.
»Jo, säger jag. Vi ä’ i Attu-Attu om tre dagar.
För resten är det min gris. Den där gamla
hövdingen, vad han nu hette, presentade mig den. Det såg
du själv. Och så två burkar bullamacow. Det är
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>