- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
102

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen, försvann lian återigen ett par gånger in i sin
hytt. Ty den dämon som slumrade i kapten Dettmars
bröst hade just valt denna glädjestund till att vakna.
Det var kanske inte bara dämonens fel, ty kapten
Dettmar, som i många veckor sparat en halv liter
whisky, hade slagit upp den nu på julaftonen.

Det var ännu tidigt på kvällen — det hade nyss
slagit två glas — då Duncan och hans hustru stodo
vid kappen, tittade bort i lovart och undrade om de
möjligen skulle kunna bädda åt sig på däck. En
liten mörk molntapp, som långsamt stack upp vid
horisonten, hotade med en regnskur, och det var detta
de talade om, då kapten Dettmar, som kom från
aktern och var på väg ner, plötsligt kastade en
misstänksam blick på dem. Han stannade, och hans
ansiktsmuskler rörde sig krampaktigt. Sedan sade han:

»Ni tala om mig.»

Hans röst var hes och darrade av upphetsning.
Minnie Duncan studsade, såg sedan på sin mans
orörliga ansikte, förstod hans mening och teg.

»Ni tala om mig, säger jag», upprepade kapten
Dettmar, denna gång nästan hotfullt.

Han raglade icke och visade ej att han druckit på
annat sätt än genom de krampaktiga ryckningarna i
ansiktet.

»Det är bäst att du går ner, Minnie», sade Duncan
lugnt. »Säg till Lee Goom att vi sova där nere. Det
dröjer inte länge förr än här kommer ett ösregn.»

Hon förstod meningen och gick efter att först ha
kastat en orolig blick på de båda männens svagt
belysta ansikten.

Duncan blossade på sin cigarr och väntade tills

102

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nattenbarn/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free