Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stjärnsmäll midt emellan ögonen. Nu stöp han och
drog skrivmaskinen över sig då han ramlade i golvet.
»Det här är otillåtligt», fräste konsul Lingford. »Jag
anhåller, jag anhåller att ni låter bli det där!»
»Jag betalar skadeersättning för kontorsmöblerna»,
svarade Duncan och drev i det samma till Dettmar
på ögonen och näsan med sina hårda knogar.
Konsul Lingford trippade omkring i villervallan som
en äggsjuk höna, medan hans kontorsmöbler gingo
i kras. En gång grep han Duncan i armen, men
slängdes tillbaka över halva rummet, kippande efter
andan. Sedan vädjade han till Minnie.
»Mrs Duncan, vill ni inte vara god och hejda er
man ?»
Men fastän blek och darrande skakade hon
beslutsamt på huvudet och tog ej sina ögon från vad som
försiggick.
»Det är hänsynslöst», utropade konsul Lingford och
vek undan för de båda männen som brottades. »Det
är en skymf mot regeringen, mot Förenta staternas
regering. Och jag säger er på förhand att det inte
kommer att bli obeivrat. Å, var god odh sluta, mr
Duncan. Ni slår ihjäl karlen. Jag ber er, jag besvär
er...»
Men han tystnade då en hög vas fylld med röda
hibiscusblommor sprang i tusen bitar.
Till sist kunde kapten Dettmar ej stiga upp. Han
kom upp på knäna och handlovarna, ansträngde sig
att resa sig, men sjönk tillsammans. Duncan rörde
vid det stönande vraket med foten.
»Nu har han fått sitt», sade han. »Jag har bara
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
