- Project Runeberg -  Nattens barn och andra berättelser /
119

(1920) Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upptagen av vad han förehade, att svetten fick
obehindrat rinna ner i hans ögon, tillra utför näsan och
stänka på sadelknappen. Bandet omkring hans
kavalleristhatt var fläckigt och vått av svett. Även hans
skimmel var genomsvett. Det var midt i middagstiden
en het dag då icke en fläkt rörde sig. Till och med
fåglar och ekorrar vågade sig ej ut i solen, utan
gömde sig inne på skuggiga ställen mellan träden.

Mannen och hästen voro översållade med löv och
dammiga av frömjöl, ty de undveko öppna platser så
mycket som möjligt. De höllo sig till buskarna och
träden, och han gjorde alltid halt och spejade
framför sig innan han red över en solsvedd glänta eller
en kal betesmark. Han drog sig alltjämt norrut, ehuru
med många slingringar, och det var norrifrån han mest
tycktes frukta det som han spejade efter. Han var
ingen pultron, men hans mod var endast den vanliga
civilistens, och hans mål var icke att dö, utan att få
leva.

Uppför en liten backsluttning red han en
kreaturs-väg genom så täta buskar att han nödgades stiga av
och leda hästen. Men då vägen svängde åt väster,
övergav han den och styrde kurs norrut igen längs
den med ekar beväxta åsens krön.

Åsen slutade i en brant utförsbacke — så brant att
han måste rida i sicksack utför sluttningen, glidande
och halkande i de vissna löven och de toviga
slingerväxterna och med ett vaksamt öga på hästen som
hotade att ramla över honom. Svetten lackade om
honom, och frömjölet, som stickande tärde sig in
i mun och näsborrar, ökade hans törst. Hur han än
försökte, var detta en bullersam ridt, och han stannade

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nattenbarn/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free