Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett skoj, men Peter Winn var av annan åsikt, sedan
han undersökt duvan.
»Se på henne», sade han i det han strök henne
över ryggen. Se så lång* hon är i kroppen och så
lång hals hon har. En riktig brevduva av prima
sort. Jag tv ivlar på att jag någonsin har sett ett finare
exemplar. Starka vingar och muskler. Hon är, som
vår okände brevskrivare anmärkte, kul. Det är riktigt
frestande att behålla henne.»
Sekreteraren fnittrade.
»Varför inte? Inte vill ni väl skicka henne tillbaka
till brevskrivaren.»
Peter Winn skakade på huvudet.
»Jag skall svara. Ingen får hota mig, inte ens
anonymt eller på gyckel.»
På en papperslapp skrev han den lakoniska
hälsningen: »Dra åt helvete!» undertecknade och lade
in den i det fodral varmed fågeln omtänksamt var
försedd.
»Nu ska vi släppa henne lös. Var är min son? Jag
vill att han skall se henne flyga.»
»Han är nere i verkstaden. Han har sovit där i
natt och fick ner sin frukost dit i morse.»
»Han ikommer väl att bryta halsen av sig», sade
Peter Winn halvt förargad, halvt stolt, medan han
gick före ut på verandan.
Han ställde sig ovanför den höga trappan och
slungade den vackra fågeln utåt och uppåt. Pion
återtog jämnvikten med ett kraftigt vingslag, fladdrade
tveksamt hit och dit ett litet stycke och höjde sig
sedan i luften.
Högt upp tycktes hon åter bli obeslutsam, sedan
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
