Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= TOO —
då störtade de mot mig med en yxa i högsta hugg
— Jag varnade dem — Halt! ropade jag; annars
ger jag eld! — Och så siktade jag än på den ene,
än på den andre. Då föllo de på knä och ropade:
Skona oss! Ja, jag var förstås ordentligt ond på
dem — för den där yxan, förstår du! Era skogs-
djäflar, sade jag; jag ville jaga bort er — men då
Bar Di cr inte af! — Nu får en af er hämta spö
borta i den där busken! ’De gjorde som jag
sade. Och så befallde jag: Nu lägger den ene sig
ner och den andre pryglar — pryglar honom! Och
på det viset fingo de prygla hvarandra på min be-
fallning. När de hade gifvit hvarandra hvar sin om-
gång prygel, sade de till mig: Farfar lille, sade de,
Se oss för Kristi skull en bit bröd! Vi ha inte på
lång tid smakat en brödbit. — Ser du, min dotter,
det var tjufvarne; (skrattar) de som kommo emot mig
med yxan i högsta huge! Ja, det var ett par präk-
tiga pojkar — Jag sade till dem: Era skogsdjäflar,
kunde ni inte så gärna strax ha bedt om litet bröd?
Men då menade de: Det hade vi redan tröttnat på
— man ber och ber och ingen ger en något —
Och så förlorar man tålamodet! De blefvo hos mig
Hela vintern. - Der ene — han. hette Stepan = ——
kastade gärna bössan öfver axeln och gaf sig ut i
skogen — Den andre, som hette Jakow, var alltid
sjuk och hostade — Vi tre vaktade huset hela vintern
— men när det blef vår, sade de: Adjö, farfar lille!
Och så gåfvo de sig iväg — till Ryssland!
NATASCHA.
Det var väl straffångar, som hade rymt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
