Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SATJIN
går av och an.
Skräp! Vem har människan att vara rädd för?
BARONEN.
Ser du... så långt jag kan minnas tillbaka... har
det legat liksom en dimma över hjärnan på mig... Aldrig
har jag riktigt förstått något. Det... är så genant...
men det förefaller mig som hade jag hela mitt liv bara
klätt om mig... Men varför? Det har jag ingen aning
om! Jag kom i skola... bar adelsinstitutets uniform...
men, vad lärde jag? Minns inte! — Jag gifte mig...
klädde mig i frack, sedan i nattrock... fick mig ett hår
av hin till hustru — varför? Ingen aning... Jag levde
upp allt vad jag hade — gick klädd i någon sorts grå
jackett och glansiga byxor... men hur blev jag
egentligen ruinerad? Det har jag inte ett begrepp om... Jag
tjänade vid uppbördsverket — uniform, mössa med
kokard... försnillade kronomedel... kläddes i fångdräkt
— sen... tog jag på mig det här. — Och allt som i en
dröm — va? Det är löjligt...
SATJIN.
Inte så värst... Snarare — dumt...
BARONEN.
Ja... också jag tycker det är dumt. Men... för
någonting har väl jag blivit född — jag också — va?
SATJIN
ler.
Antagligen. — Människan föds för något bättre!
Nickar med huvudet.
Stämmer... Det är ypperligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
