Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturens grundämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 LIKA OAFGJORD BLIR FRÅGAN OM VÄXT- OCH DJURART. URSPR.,
der, hvartill han dristat att höja sig och i hvars ändlösa djup
han förgäfves söker någon botten.
Erfarenheten ger oss således inga tillfredsställande bevis
för antagandet, att elementen endast skenbart äro element och
icke verkligen olika arter af materia. Vi menade oss vara
på goda vägar att finna, om ej redan hafva funnit, ett sådant
bevis, då vi vid försöken att utröna grundämnenas inbördes
ställning till hvarandra kommo till den märkliga vissheten, att de
i särdeles mycket erinra om sammansatta ämnen, men längre
kunde vi ej hinna. Det blef oss fåfäng möda att söka bevisa, att
de också verkligen äro, hvad de sålunda synas vara, eller lika med
dem af andra ämnen sammansatta. At olika håll sökte vi
materiens ursprung, men på intet sätt kunde vi komma längre än
till förmodanden och gissningar och ständigt nya olösta spörsmål.
Och i förbigående sagdt, månne det ej är på alldeles
samma sätt inom det område af naturforskningen, hvarmed
jämförelserna i andra delar så otvunget erbjudit sig, och där
vi förut anmärkt, att lösningen af ett liknande problem
föreligger? Har man verkligen kommit utöfver analogien mellan
de förhållanden, hvarom där frågan är, det bekanta å ena sidan
och det obekanta, som däraf skall bevisas, å den andra? Har
man verkligen funnit den sökta och så gärna förutsatta
identiteten, hvarigenom ensamt det afgörande beviset vore lemnadt?
Och för öfrigt, visserligen är det utan all fråga för den
rena tanken bekvämast, liksom det utan fråga mest tilltalar
vår naturliga känsla för det upphöjda och sublima, att
föreställa sig all materia såsom ytterst en — strängt taget är väl
det enda a priori tänkbara, att ingen materia existerar, och
endast därhän kan väl den rent abstrakta spekulationen på egen
hand komma —, såväl som å andra sidan, att alt lefvande har
ytterst en och samma enkla ursprungskälla. Men komma vi in på
den bestående verklighetens område och vilja vi t. ex. göra det för
vår tanke fullt klart, att syre och väte, kalium och fluor,
kväfgas och guld, kol och arsenik äro en och samma materia,
hvars minsta delar endast i tidernas längd antagit en olika
ställning till hvarandra och en olika rörelse mot hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
