Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Utvecklingsteorien enligt Lyell och Darwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 ERNST HÆæCKEI.
arterna. Jag skall aldrig glömma min förvåning, när jag
uppgräfde ett jättestort pansarstycke, liknande det af ett
nu lefvande bältdjur.»
»Då jag tänkte öfver dessa fakta och med dem jämförde
några liknande företeelser, syntes det mig sannolikt, att
närbesläktade species kunde härstamma från en gemensam
stamform. Men under flera år kunde jag icke förstå, huru
hvarje form kunde vara så utmärkt afpassad efter sina
särskilda lefnadsförhållanden. Jag började nu systematiskt
studera husdjuren och trädgårdsväxterna och efter någon
tid insåg jag tydligt, att den viktigaste ombildande kraften
ligger i människans förmåga af urval, i hennes begagnande
af utvalda individer till artens fortplantning. Därigenom
att jag i många hänseenden studerat djurens seder och
lefnadssätt, var jag förberedd till att riktigt uppskatta
kampen för tillvaron, och mina geologiska arbete gåfvo mig
en föreställning om de förflutna tidrymdernas ofantliga längd.
. Då jag sedan läste Malthus’ arbete ’om befolkningen’,
uppdök hos mig tanken på det naturliga urvalet. Bland alla
de underordnade punkterna var divergensprincipens
betydelse och orsak den sista som jag lärde uppskatta.»
Som det framgår af detta bref sysselsatte sig Darwin
först företrädesvis med studier af organismerna i
kulturtillståndet, husdjuren och trädgårdsväxterna. Detta var
otvifvelaktigt den närmaste och riktigaste vägen att nå fram
till selektionsteorien. Som i alla sina arbeten gick Darwin
därvid synnerligen omsorgsfullt och noggrant till väga.
Under åren 1837—58 offentliggjorde han dock ingenting
om resultaten af detta sitt arbete, trots det att han redan
år 1844 hade nedskrifvit ett utkast till sin teori. Han
ville samla empiriska bevis, byggda på ännu säkrare
grundval, för att sedan kunna meddela teorien alldeles fullständig,
ställd på en så bred basis af erfarenhet som möjligt. Denna
sträfvan efter största möjliga fullkomnande innebar dock i sig
den faran, att teorien öfver hufvud taget aldrig skulle blifva
offentliggjord. Lyckligtvis tillstötte en omständighet, som
undanröjde denna fara. En landsman till Darwin, Alfred
Wallace, en af de djärfvaste och mest förtjänstfulla
naturvetenskapliga resande i den nyare tiden, hade nämligen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
