Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Selektionsteorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 43
Darwin frågade sig nu: Förekommer en dylik
urvaleprocess i naturen och finnes det naturkrafter som kunna
ersätta människan vid det konstlade urvalet? Finnes det något
naturligt förhållande bland de vilda djuren och växterna,
som kan verka utväljande på samma sätt som när människans
planmässiga vilja är orsaken till utvalet? På upptäckten
af ett sådant förhållande hängde nu allt och det lyckades
också Darwin på så tillfredsställande sätt, att vi anse hans
urvalslära vara fullt tillräcklig att på mekanisk väg
förklara de vilda djurens och växternas uppkomst. Det
förhållande, som i fria naturen inverkar utväljande på växt-
och djurformerna, betecknar Darwin med uttrycket »Ka
mpon för tillvaron» (GStruggle for life).
Darwins teori om kampen för tillvaron går ut från den
satsen, att antalet möjlig a (potentiella) individ, som kunde
framgå ur alla befruktade ägg, är mycket större än antalet
verkliga individ, som lefva på jordytan. Förklaringen härpå
gifves oss, då vi betänka att det ojämförligt största antalet
ämnen till nya lif går under under den tidigaste lefnadstiden,
och att det är alltid blott få privilegierade organismer, som
komma lyckligt förbi den första ungdomstiden och blifva i
tillfälle att fortplanta släktet. Detta viktiga faktum bevisas helt
enkelt, om vi jämföra antalet ägg hos de enskildta individen
med antalet individ, som finnas af denna art. Dessa
talförhållanden visa de mest påfallande motsägelser. Det finnes
t. ex. hönsarter, som lägga mycket talrika ägg, och som
likväl höra till de sällsyntaste fåglar; men den fågel, som
skall vara den allmännaste af alla, isstormfågeln (Procellaria
glacialis) lägger blott ett enda ägg. Likaså är förhållandet
hos andra djur. Låt oss t. ex. tänka på den vanliga
binnikemasken. Den frambringar inom kort tid milliontals ägg,
medan människan, som härbärgerar masken, alstrar ett mycket
obetydligare antal ägg. Och likväl är lyckligtvis antalet
binnikemaskar mindre än antalet människor.
Detta viktiga förhållande skulle kunna belysas med en
ofantlig mängd andra exempel. Uppenbarligen betingar icke
antalet anlag till nya individ antalet af senare i lifvet
framträdande och sig bibehållande individ. De senares antal är
betingadt af helt andra förhållanden, t. ex. genom den växel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
