Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Om ärftlighet och fortplantning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 49
Innan vi nu undersöka de olika delvis mycket intressanta
lagarna för ärftligheten, vilja vi försöka förstå denna
process’ egentliga natur. Man plägar ofta anse
ärftlighetsföreteelserna såsom något gåtfullt, såsom en egendomlig,
underbar process, som icke kan utgrundas af
naturvetenskapen och icke kan fattas i sina orsaker och
egentliga väsen. Emellertid låter det sig redan nu, vid fysiologiens
nuvarande ståndpunkt, med säkerhet påvisas, att alla
ärftlighetsföreteelser alltigenom äro naturliga processer, och att
de äro beroende af mekaniska orsaker. Alla
ärftlighetsföreteelser och ärftlighetslagar låta återföra sig på
fortplantningen.
Hvarje organism har en akt af uralstring eller af
fortplantning att tacka för sin tillvaro. Till uralstringen eller
archigonien komma vi i ett senare kapitel tillbaka. Nu
sysselsätta vi oss blott med fortplantningen eller tocogonien, hvars
närmare studium är af största betydelse för ärftligheten.
De flesta känna af fortplantningsföreteelserna sannolikt det,
som rör högre växter och djur, nämligen den könliga
fortplantningen. Mycket mindre allmänt bekant är den
könlösa fortplantningen. Men just denna är mera än den
föregående ägnad att kasta ett ljus öfver den med
fortplantningen sammanhängande ärftlighetens natur.
Af detta skäl skola vi att börja med endast betrakta
företeelserna inom den könlösa fortplantningen. Denna
uppträder i många olika former såsom delning, knoppbildning
och sporbildning. Lärorikast är här att betrakta
fortplantningen hos de enklaste organismer, vi känna, och till hvilka
vi längre fram på tal om uralstringen måste återkomma.
Dessa enklaste tänkbara bland organismer äro de i vattnet
lefvande monererna, helt små kroppar, hvilka egentligen
icke förtjäna namn af organismer. I verkligheten består
deras kropp endast af strukturlös plasma, d. v. s. af
samma ägghviteartade kolförening, som finnes i alla
organismer såsom den väsentliga aldrig saknade bäraren af
lifsyttringarna. .
I hvila se de flesta monerer ut som små slemkulor.
När organismen rör sig, bilda sig på slemkulans yta
formlösa fingerlika utskott eller mycket fina trådar, s. k. sken-
4. — Hæchel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
