Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Om anpassning och näring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 ERNST HÆCKEL
ATTONDE KAPITLET.
Om anpassning och näring.
Sedan vi i de båda sista kapitlen hafva omnämnt de
viktigaste ärftlighetslagarna och teorierna, vända vi oss nu
till den andra stora serien af företeelser, som kommer i
betraktande vid det naturliga urvalet, nämligen anpassningens
eller variationens lagar. Dessa företeelser stå i stort sedt
i en viss motsats till ärftlighetsfenomenen och den svårighet,
som studiet häraf erbjuder, består närmast däri, att båda
sammanfläta sig med hvarandra på det mest fulländade sätt.
Därför kunna vi endast sällan med säkerhet säga, huru
mycket som kommer på ärftlighetens och huru mycket på
anpassningens konto. Alla formegenskaper, genom hvilka
organismerna skilja sig från hvarandra, äro antingen
förorsakade genom ärftlighet eller genom anpassning. Då
emellertid båda funktionerna beständigt stå i växelverkan
med hvarandra, blir det utomordentligt svårt för
systematikern att igenkänna hvar och en af de båda
funktionernas andel vid bildandet af de enskilda formerna.
Hvad nu anpassningsföreteelserna i allmänhet beträffar,
måste vi uppfatta dem såsom alldeles vanliga fysiologiska
grundegenskaper hos organismerna, såsom lifsyttringar, som
icke kunna tänkas skilda från begreppet organism. Strängt
taget måste vi äfven här, liksom då det gällde ärftligheten,
skilja på anpassningen själf och anpassningsförmågan. Med
anpassning eller variation förstå vi det faktum att
organismen till följd af omgifningens inverkan i sin
lifsverksamhet antager egendomligheter, som den icke ärft från sina
föräldrar. Däremot mena vi med anpassningsförmågan eller
föränderligheten alla organismers inneboende förmåga att
under yttervärldens inflytande förvärfva sig nya egenskaper.
Anpassningens faktum är välbekant, och vi kunna
iakttaga den på tusentals oss omgifvande företeelser. Men
just därför har man ännu nästan alls icke underkastat
det vetenskaplig undersökning. Hit höra alla företeelser,
som vi betrakta såsom följder af vana, öfning o. d.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
