Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Om anpassning och näring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 69
hästarna och lyxhästarna få bättre föda än lastdragarna
och arbetshästarna.
Men icke blott kvantiteten och kvaliteten af födan
inverka mäktigt förändrande och ombildande på organismen,
utan också alla de öfriga yttre existensvillkoren, framför
allt den närmaste organiska omgifningen, sällskapet med
vänliga eller fientliga organismer. Ett och samma träd
utvecklar sig helt annorlunda på en öppen ståndort, där
det står fritt från alla sidor, än i skogen, där det måste
anpassa sig efter omgifningen. Viljans verksamhet är
liksom hvarje annan själsverksamhet betingad af materiella
fenomen i centrala nervsystemet, genom egendomliga rörelser
i den ägghviteartade hjärncellsmaterian. De högre djurens
vilja är i detta hänseende liksom de öfriga
själsförmögenheterna endast kvantitativt skild från människans. Djurens
vilja liksom människans är aldrig fri.
I det djurens vilja anpassar sig efter de förändrade
existensvillkoren genom varaktigt vänjande, öfning o. s. v.,
förmår den att åstadkomma de betydligaste ombildningar i
den organiska formen. Mångfaldiga exempel på kumulativ
ärftlighet finnas öfverallt inom djurens lif. Så förkrympa
t. ex. hos husdjuren många organ, i det de till följd af det
förändrade lefnadssättet komma ur bruk. Ankorna och
hönsen, som kunna flyga utmärkt i vildt tillstånd, glömma i
kulturtillståndet bort dessa rörelser. De vänja sig att mera
begagna benen än vingarna och följden däraf blir, att de därvid
använda musklerna och skelettdelarna förändra utbildning
och form. Hos många husdjur, isynnerhet hos hundar och
kaniner, anmärka vi vidare, att de hafva nedhängande öron.
Detta är helt enkelt en följd af förminskad användning af
öronmusklerna. I kulturtillståndet behöfva dessa djur ej
mera lyssna skarpt, de spetsa och vända öronen därför
blott föga.
Liksom i dessa fall funktionen och därmed också
formen af organet genom icke-bruk blifvit återbildad, så
utvecklas den å andra sidan genom att mera användas. Detta
förhållande träder oss tydligt tillmötes, om vi jämföra
hjärnans storlek på husdjur med densamma hos deras vilda
stamformer. Isynnerhet hunden och hästen, som ju ha i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
