Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Det naturliga urvalet genom kampen för tillvaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 73
NIONDE KAPITLET.
Det naturliga urvalet genom kampen för
tillvaron.
För att komma till en riktig förståelse af darwinismen,
måsto vi framförallt taga de båda organiska funktionerna
ärftlighet och anpassning i betraktande. Om man icke å
ena sidan tager hänsyn till dessa båda fysiologiska
verksamheters rent mekaniska natur och deras olika lagars
mångfaldiga verkningar, och om man icke å andra sidan
betänker, huru invecklad växelverkan mellan de olika
ärftlighets- och anpassningslagarna nödvändigt måste vara, så
skall man icke kunna förstå, att dessa båda funktioner på
egen hand hafva åstadkommit alla djur- och växtformers
mångfald. Och dock är detta i verkligheten händelsen.
Redan förut, långt innan Darwin uppställde sin
selektionsteori, antogo några naturforskare, isynnerhet Göthe,
såsom orsak till den organiska formmångfalden en
växelverkan mellan två olika »driffjädrar» för organbildningen,
en konservativ eller bibehållande och en ombildande eller
fortskridande. Den förra benämnde Göthe den centripetala
eller specifikationsdriften, den senare den centrifugala eller
metamorfosdriften. Dessa båda drifter motsvara
fullständigt ärftlighetens och anpassningens båda funktioner.
Ärftligheten är den centripetala eller inre bildningskraften.
Anpassningen däremot, som motverkar ärftligheten, är den
centrifugala eller yttre bildningskraften. Allt efter som
ärftligheten eller anpassningen får öfvervikt, förblir arten
stående eller ombildar sig till en ny art. Den hos de
olika djur- och växtarterna i hvarje ögonblick förekommande
graden af formbeständighet är helt enkelt det nödvändiga
resultatet af den öfvervikt, som den ena af dessa båda
bildningskrafter eller fysiologiska funktioner för ögonblicket har
vunnit öfver den andra.
Om vi nu återvända till att betrakta urvalet eller
selektionen, som vi redan i 5:e kapitlet undersökte i dess
grunddrag, skola vi nu så mycket klarare och bestämdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
