Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas vandring och utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 97
tillvaron skulle hafva verkat just i samma förening mer än
en gång i jordens historia, eller samtidigt på flera olika
ställen af jordytan. Däremot håller jag det för mycket
sannolikt, att de ofullkomligaste organismer, exempelvis
monererna, skulle hafva kunnat uppkomma flera gånger eller
samtidigt på olika ställen. Vidare kunna också de högre
specificerade former, som uppkommit genom bastardalstring,
upprepade gånger uppstå på olika ställen. Då emellertid
detta jämförelsevis ringa antal organismer här icke
intresserar oss närmare, så kunna vi i chorologiskt hänseende
bortse från dem och behöfva blott ta i betraktande
utbredningen af det stora flertalet djur och växter.
Hvarje djur- och växtart har nu från början af sin
existens sträfvat efter att öfverskrida den begränsade
lokalen för sin uppkomst eller bättre sagdt sitt ur-hem eller
sin ursprungsort och vidare utbreda sig.
Vid dessa vandringar betjäna djuren och växterna sig
af dels passiva, dels aktiva transportmedel, d. v. s.
organismen verkställer sina vandringar dels genom fri
ställflyttning, som utgår från honom själf, dels genom andra
naturkroppars rörelse, vid hvilka han icke deltager
själfständigt.
De aktiva vandringarna spela naturligen den största
rollen hos de fritt rörliga djuren. Ju friare ett djur genom
sin organisation kan röra sig i alla riktningar, desto lättare
kan denna djurart vandra, desto hastigare kan den utbreda
sig öfver jorden. Mest gynnade i detta hänseende äro de
flygande djuren, bland ryggradsdjuren isynnerhet fåglarna
och bland leddjuren insekterna. Lättare än alla andra djur
kunde dessa båda klasser strax efter sin uppkomst utbreda
sig öfver hela jorden, och däraf förklaras äfven till en
del den ofantliga inre enformighet, som utmärker dessa
båda stora djurklasser framför alla de andra.
Bland de flygande ryggradsdjuren äro flädermössen af
alldeles särskildt intresse. Ty ingen enda ö, som ligger
mer än 300 sjömil från närmaste fastland, äger andra
infödda landtdäggdjur. Däremot finnas talrika flädermusarter
på dessa isolerade öar, och många enstaka öar eller ögrupper
äro utmärkta genom att de äga alldeles särskilda arter
7. — Hæckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
