Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Organismernas vandring och utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 101
mena den klimatväxling, som under det långvariga förloppet
af jordens organiska historia småningom ägt rum.
Skillnaden mellan zoner som nu så starkt framträder saknades
vid det organiska lifvets uppkomst på jorden nästan helt
och hållet. Sannolikt under många millioner år härskade
på jorden ett klimat som stod nära nutidens hetaste tropiska
klimat, eller t. o. m. öfvergick detsamma. De högst i
norden belägna trakter, till hvilka människan nu framträngt,
voro då betäckta af palmer och andra tropiska växter, hvilkas
förstenade lämningar vi ännu där finna. Mycket långsamt
och småningom aftog sedermera temperaturen, men ännu
alltid förblefvo polerna så varma, att jordens hela yta var
beboelig för organismer. Först i en jämförelsevis sen period
af jordens historia, nämligen i början af tertiärtiden,
försiggick sannolikt den första märkbara afkylningen af
jordskorpan från båda polerna och sålunda äfven den första
differentieringen af olika temperaturgördlar eller klimatiska
zoner. Temperaturens aftagande fortgick nu under
tertiärperioden långsamt och småningom, till dess slutligen den
första isen uppkom vid jordens båda poler. Huru viktig
denna klimatväxling måste blifva för organismernas
geografiska utbredning och en mängd nya arters uppkomst,
behöfver knappast framhållas.
Men i den senaste stora afdelningen af jordens historia,
den på tertiärtiden följande kvartärperioden, stannade
jordens aftagande i värme från polerna ingalunda på samma
punkt. Fastmera sjönk temperaturen nu allt djupare, t. o. m.
djupt under hvad den nu är. Det norra och mellersta
Asien, Europa och Nord-Amerika öfverdrogos från
nordpolen i en stor utsträckning af ett sammanhängande istäcke,
som i vår världsdel synes ha nått ända till Alperna. På
samma sätt framträngde kölden äfven från sydpolen.
Sålunda blef mellan dessa väldiga allt lif dödande iskontinenter
endast en smal gördel öfrig, till hvilken den organiska
världens lif kunde draga sig tillbaka. Denna period, under
hvilken människan redan existerade, och som utgör den
första hufvudafdelningen af den s. k. dilluvialtiden, är nu
allmänt känd under namn af istid en.
Det kan icke vara något tvifvel underkastadt att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
