Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Skapelseperioder och skapelseurkunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 115
ytliga och lekande intresse, hvarmed de flesta hittills
betraktade de organiska gestalterna, träder ett vida högre,
det forskande förståndets, som i organismernas
öfverensstämmelse i form skådar deras verkliga stamförvantskap.
Djurens och växternas naturliga system, hvilket man förut
(och på vissa håll ännu) värderade antingen blott såsom
namnregister till öfversiktligt ordnande af de olika formerna
eller såsom sakregister, erhåller genom härstamningsläran
värdet af organismernas stamträd.
Denna genealogiska uppfattning af det organiska
systemet tillhör utan tvifvel framtiden. Stödda på detta, kunna
vi nu vända oss till den väsentligaste men också svåraste
uppgiften, nämligen att konstruera organismernas stamträd.
För att lösa denna svåra uppgift, måste vi först vända
oss till paleontologien, eller läran om de utdöda djuren.
Ty om descendensteorien verkligen är sann, så måste
kunskapen om och jämförelsen af försteningarna utan vidare
för oss uppenbara organismernas stamträd. Så enkelt och
naturligt än detta kan förefalla oss, så ytterst svår och
invecklad gestaltar sig dock uppgiften, när man verkligen
griper sig an med densamma. Dess praktiska lösning skulle
vara mycket svår äfven om försteningarna vore någorlunda
fullständigt bibehållna. Men detta är ingalunda fallet.
Fastmera är den påtagliga skapelseurkund, som ligger begrafven
i försteningarna, öfver måttan ofullständig. Därför synes
det nu framför allt nödvändigt att kritiskt pröfva denna
urkund och bestämma det värde, som försteningarna hafva
för utvecklingshistorien. Som vi redan förut ha framställt
försteningarnas allmänna betydelse såsom »skapelsens
minnespenningar», kunna vi nu strax öfvergå till undersökningen
af de villkor och förhållanden, under hvilka de organiska
lämningarna förstenades och i mer eller mindre igenkännbar
form bibehöllos.
I regeln finna vi försteningar endast inneslutna i de
stenar, hvilka aflagrats hvarftals såsom slam i vatten, och
hvilka man därför kallar neptuniska eller sedimentära
bergarter. Aflagringen af dylika lager kunde naturligtvis först
då börja, sedan under förloppet af jordens historia
vattenångans förtätande till flytande vatten försiggått. Vi torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
