Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Anamniernas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 ERNST HÆCKEIL.
kanska amfibiefisken (Lepidosirenparadoxa) i
Amazonflodens område, den afrikanska Protopterus
annectens och den australiska Ceratodusforsteri. Under
den torra årstiden på sommaren nedgräfva sig dessa
sällsamma djur i det uttorkade slammet i ett bo af blad och
andas sedan luft genom lungor liksom groddjuren. Men
under den våta årstiden, om vintern, lefva de i floder och
kärr och andas vatten genom gälar liksom fiskarna. Det
härskar bland zoologerna en strid om, huruvida dessa
underliga lungfiskar böra räknas till fiskarna eller till groddjuren.
I verkligheten äro de hvarken det ena eller det andra och
uppfattas riktigast såsom en särskild ryggradsdjursklass,
som förmedlar öfvergången mellan dessa två klasser.
Den viktigaste inre förändring, som sammanhängde med
simblåsans förvandling till en lunga, var hjärtförmakets
delning i två förmak. Under det att fiskhjärtat blott innehöll
venöst blod, kom det dit från lungorna äfven arteriellt blod.
De båda blodslagen blandades i hjärtkammaren. Genom detta
mycket viktiga organisationsframsteg aflägsnade sig
lungfiskarna från sina förfäder, fiskarna, och bilda den
omedelbara fylogenetiska öfvergången till amfibierna. Äfven hos
reptilerna äger denna hjärtats byggnad ännu bestånd, så
att man kan förena dessa tre klasser under begreppet A
mphicardia. Först hos de båda högsta
ryggradsdjursklasserna, fåglarna och däggdjuren, delar sig hela hjärtat
i två skilda hälfter, af hvilka den högra endast innehåller
venöst, den vänstra arteriellt blod.
Embryots hjärta genomlöper hos hvarje högre
ryggradsdjur än i dag samma utveckling, som dess förfäder
genomgått under förloppet af de stora paleontologiska tiderymderna.
Äfven vårt eget hjärta utvecklar sig på samma sätt. Liksom
hos alla andra däggdjur, så uppstår äfven hos människan
det första anlaget till hjärta såsom en spolformig
förtjockning i tarmens bukvägg. Då denna urhålkas och afsnöres,
antager den manteldjurshjärtats spolform. Detta omvandlas
till ett »fiskhjärta» genom att det afdelas i en kammare
och ett förmak. Senare genomlöper därefter också vårt
hjärta ett amfibie- eller reptiliestadium, innan det når fram
till däggdjursstadiet. Sålunda lämnar också människohjärtats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
