Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Sauropsidernas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 ERNST HÆCKEl.
komna fördelen af en ny inrättning i kroppsbyggnaden, men
det faktum, att denna förärfves på stora grupper af
divergenta efterkommande, betygar tillräckligt dess stora
fylogenetiska betydelse.
Ett i ögonen fallande exempel af denna art möta vi i
ryggradsdjurens fylogeni vid den historiska vändpunkt, till
hvilken vi nu ha kommit fram. De lägre vertebrater, hvars
fylogeni vi hittills genomgått, lefde i vattnet, och andades
genom gälar och rörde sig med fenor. Hos alla fiskar äro
de båda fenparen ursprungligen flerfingrade extremiteter,
polydactyla. De högre ryggradsdjuren däremot, till
hvilka vi nu vända oss, lefva till största delen på land,
andas luft genom lungor och äga två par extremiteter,
som äro femfingrade, pentadactyla. Öfvergången från
fiskarnas lif i vattnet till de högre ryggradsdjurens lif på
land framkallade först och främst hos amfibierna de
viktigaste förändringarna i andedräktsorganen och i blodomloppet.
Men den förorsakade också på samma gång förändringar i
extremiteterna, som senare få den största betydelse. En af
dessa förändringar, förminskningen i antalet af de talrika
fenstrålarna till fem i hvarje extremitet, synes i och för
sig mycket obetydlig och likgiltig, och likväl behärskas en
viktig del af vårt mänskliga kulturlif af denna tillfälliga
reduktionsprocess Decimalsystemet, som bestämmer
hela vår räkningskonst, har ju att tacka vildarnas sätt att
räkna på de tio fingrarna för sin uppkomst.
De två paren af fria extremiteter äro fästade vid bålen
genom två ledgördlar, framtill skuldergördeln, baktill
bäckengördeln. Hvarje gördel var ursprungligen en enkel
broskbåge. Denna sönderföll i två delar, en ryggdel och
en bukdel. Ryggdelen är framtill skulderbladet, baktill
tarmbenet, alltid ett enkelt ben. Bukdelen däremot är
gaffeldelad, med hvar sina två grenar, den främre är framtill
nyckelbenet, baktill blygdbenet; den bakre grenen är
framtill korpbenet, baktill sittbenet.
De äldsta amfibierna äro stenkolstidens
pansaramfibier, stegocephalerna. Talrika och till stor del
förträffligt bibehållna aftryck af sådana hafva nyligen
påträffats i det carboniska och permiska systemet af trias-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
