Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Människans stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 185
med strängaste nödvändighet draga den slutsatsen, att
människan utvecklat sig ur de lägre ryggradsdjuren och
närmast ur de apliknande däggdjuren. Att denna lära är en
oskiljaktig beståndsdel af härstamningsläran och sålunda
äfven af den allmänna utvecklingsteorien, detta erkännes lika
så väl af alla tänkande anhängare, som af alla följdriktigt
tänkande motståndare till densamma.
Placentaliernas formrika underklass hade vi delat i åtta
stora hufvudgrupper eller legioner. Den sista af dessa
benämnde vi herredjur (Primates), emedan den
omfattar människorna och aporna och dessutom deras närmaste
släktingar, halfaporna. Dessa ordningars nära släktskap
synes vara grundad på fast grund genom viktiga
egendomligheter i deras kroppsbyggnad och utveckling. Såsom dock
hvar och en af oss vet, står bland dessa primatordningar
aporna i kroppsligt hänseende mycket närmare människan än
halfaporna. Det kan därför blott handla om den frågan,
om man i däggdjurens system rent af skall inordna människan
bland de äkta aporna, eller om man skall betrakta den
såsom en särskild primatordning vid sidan eller öfver dessa.
Uppdelningen af Linnés primatordning försöktes först af
anatomen Blumenbach. Han afskilde människan såsom
en särskild ordning under namnet Bimana eller
tvåhändta, i det han förenade apor och halfapor under
namnet Quadrumana eller fyrhändta. Denna indelning
antogs också af Cuvier och därefter af de flesta följande
zoologer. Först 1863 visade Huxley att densamma hvilade på
falska åsikter, och att de omtalade »fyrhändta» lika så väl
äro tvåhändta som människan själf. Skillnaden mellan fot
och hand beror icke på den fysiologiska egendomligheten,
att i handen tummen är motsättlig mot de fyra öfriga
fingrarna, men i foten däremot icke. Ty det finnes vilda
folkstammar, hvilka kunna sätta stortån emot de öfriga tårna,
liksom tummen mot de öfriga fingarna. De kunna alltså
begagna sin »gripfot» lika bra som en »bakhand», liksom
apornas. De kinesiska båtkarlarna ro, de bengaliska
handtverkarna väfva med »bakhanden». Men å andra sidan
differentiera sig hos de högre aporna, isynnerhet hos gorillan,
handen och foten redan alldeles som hos människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
