Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Människoarter och människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 ERNST HÆCKEL
Ganska nära dessa stodo antagligen de sydasiatiska
urmalajerna eller promalajerna, med hvilket namn
vi här beteckna den utdöda hypotetiska stamformen för de
släthåriga människoarterna. Ur denna obekanta
gemensamma stamform synas de egentliga malajerna och
mongolerna hafva utvecklat sig såsom två divergerande grenar.
De första utbredde sig åt öster, de andra åt norr.
Den fjärde och viktigaste hufvudgrenen af
människosläktet, de lockhåriga folken eller euplocamerna, uppnådde
i medelhafsländarna sin högsta utbildning. Dess urstam
utvandrade från sitt urhem (Hindostan?) åt väster och
befolkade medelhafvets kustländer, sydvästra Asien, Nordafrika
och Europa. Såsom en gren af de semitiska urfolken i
nordöstra Afrika äro möjligen nubierna att betrakta. Den
indogermanska rasens divergerande grenar hafva mest af alla
aflägsnat sig från apmänniskornas gemensamma stamform.
Af denna ras’ hufvudgrenar har under den klassiska
forntiden och medeltiden den romanska, för närvarande
däremot den germanska, öfverflyglat de andra grenarna i
kulturutvecklingens täflan.
Vid den ofvanstående flyktiga öfversikten af
människorasernas släktskapsförbindelser och vandringar hafva vi
hufvudsakligen stödt oss på den jämförande språkforskningen,
emedan denna synnerligen intressanta gren af antropologien
redan nu har nått en hög grad af kritisk utbildning. Men
den är äfven därför af djupare betydelse, isynnerhet som med
språkets fyletiska utveckling äfven förnuftets på det
närmaste är förenad. Liksom vi i den jämförande
språkkunskapen påvisat en lång, lång rad af utvecklingsstadier
för det mänskliga språket, likaså lära vi genom den j ä
mförande psykologien känna en lång, lång rad af
stadier i själslifvets utveckling. Först genom fördomsfri,
kritisk jämförelse mellan de högre och lägre
människorasernas själsförmögenheter homma vi till den modärna
psykologiens höjdpunkt, som låter oss erfara, att människans
själ är en funktion af hjärnan, och icke detta
mystiska immateriella väsen, som än i dag låter
medeltidens skolastiska filosofi spöka i våra universitetssalar.
Därmed faller också för alltid myten om själens odöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
